Iväg igen
Dags igen. Ännu en vända på sjukhus, denna gången Göteborg och ytterligare tre månader. Skratta eller gråta, en del av mig gråter. Vill inte dit. Vill inte gå upp, vill inte ha maten. Och verkligen inte den kaka man är tvungen att äta en gång i veckan, i gul zon då.
18 augusti bär det av, igen. Vikten är ungefär detsamma som senaste inläggningen, och orkar inte gå igenom samma skit som man gjorde förra gången.
Varför kan det bara inte finnas en knapp man trycker på, så är allt bra. Man har inte dessa tankar, dessa fobier, dessa förbjudna zoner.
Varför har mitt huvud fått för sig detta? Varför har min kropp valt att bestiga Mount Everest utan utrustning. Varför är jag tjock ständigt.
Ett halvår av detta året kommer jag att ha missat. Jag har firat Påskafton, Valborgsmässoafton på sjukhus. Och nu ska jag kanske även få fira min födelsedag på sjukhus?
Är detta ett liv?
18 augusti bär det av, igen. Vikten är ungefär detsamma som senaste inläggningen, och orkar inte gå igenom samma skit som man gjorde förra gången.
Varför kan det bara inte finnas en knapp man trycker på, så är allt bra. Man har inte dessa tankar, dessa fobier, dessa förbjudna zoner.
Varför har mitt huvud fått för sig detta? Varför har min kropp valt att bestiga Mount Everest utan utrustning. Varför är jag tjock ständigt.
Ett halvår av detta året kommer jag att ha missat. Jag har firat Påskafton, Valborgsmässoafton på sjukhus. Och nu ska jag kanske även få fira min födelsedag på sjukhus?
Är detta ett liv?