Ett litet tag sedan
Var ett litet tag sedan mitt senaste inlägg. Har bara haft mycket tankar det senaste. Insett mycket. Att jag inte klarar det själv, har bett om hjälp om att ringa det viktiga (!!) samtalet. Blir som C. sa, ett stort jävla inbördeskrig i huvudet. Ena sidan skriker efter hjälp, andra sidan skriker nej. Och den sidan är så förbannat stark. Att jag inte klarar det.
Har varit i kontakt med Capio's olika anläggningar, och Sthlm är den som tar emot lakto-ovo-veg. Så ska får hjälp med att söka dit via vårdslussen.
För vuxenpsyk. eller mer hjälp hemma, det är inte det som behövs. Som bror tyckte, "du behöver längre tid än 3 månader". Förmodligen är det sant. Detta är något som varit så länge i mitt liv, och är så otroligt starkt fortfarande. Att tre månader är för kort tid för att ändra på hela "livet".
För övrigt är jag fortfarande chockad över S. samtal igår. Kan fortfarande inte riktigt greppa, och det känns som vi sa att det återstår en annan historia.
Idag är det semledagen, ångestdagen(??). Känns som alla frågar "ska du äta semla idag"...Ehm, nej? Förstår inte varför det är så stor uppståndelse kring ett bakverk...seriöst, ett bakverk?? Folk dör i världen! Prata om det istället.
Annars, så ska ju förlovningen tillkännages idag. Om jag kunde få en krona för varje gång de sagt det, så hade jag nog varit rik om en liten stund. Visst, det är otroligt skoj att de äntligen ska förlova sig, jag är jätteglad för deras skull. Men, man behöver inte tjata hål i huvudet på oss om det.
Men stort grattis till Victoria och Daniel. (:
I helgen kommer Sara till rätt ställe i Sverige igen! Ska bli kanonmysigt! En hel vecka ska hon vara här. Längtar och åter längtar. Bästa vän, min otroligt bästa vän! Vi förstår varann oerhört, vi känner varann utan och innan, och kan praktiskt avsluta varandras meningar. Och vet näst intill exakt hur den andra tänker. Hur ofta finner man en sådan själsfrände?
Inte ofta ska jag meddela.
Hon, hon med stort H, är någon jag ska hålla tätt intill mitt hjärta och alltid ha vid min sida. Så länge hon står där, och jag står vid henne, så vet vi att vi klarar allt.
Har varit i kontakt med Capio's olika anläggningar, och Sthlm är den som tar emot lakto-ovo-veg. Så ska får hjälp med att söka dit via vårdslussen.
För vuxenpsyk. eller mer hjälp hemma, det är inte det som behövs. Som bror tyckte, "du behöver längre tid än 3 månader". Förmodligen är det sant. Detta är något som varit så länge i mitt liv, och är så otroligt starkt fortfarande. Att tre månader är för kort tid för att ändra på hela "livet".
För övrigt är jag fortfarande chockad över S. samtal igår. Kan fortfarande inte riktigt greppa, och det känns som vi sa att det återstår en annan historia.
Idag är det semledagen, ångestdagen(??). Känns som alla frågar "ska du äta semla idag"...Ehm, nej? Förstår inte varför det är så stor uppståndelse kring ett bakverk...seriöst, ett bakverk?? Folk dör i världen! Prata om det istället.
Annars, så ska ju förlovningen tillkännages idag. Om jag kunde få en krona för varje gång de sagt det, så hade jag nog varit rik om en liten stund. Visst, det är otroligt skoj att de äntligen ska förlova sig, jag är jätteglad för deras skull. Men, man behöver inte tjata hål i huvudet på oss om det.
Men stort grattis till Victoria och Daniel. (:
I helgen kommer Sara till rätt ställe i Sverige igen! Ska bli kanonmysigt! En hel vecka ska hon vara här. Längtar och åter längtar. Bästa vän, min otroligt bästa vän! Vi förstår varann oerhört, vi känner varann utan och innan, och kan praktiskt avsluta varandras meningar. Och vet näst intill exakt hur den andra tänker. Hur ofta finner man en sådan själsfrände?
Inte ofta ska jag meddela.
Hon, hon med stort H, är någon jag ska hålla tätt intill mitt hjärta och alltid ha vid min sida. Så länge hon står där, och jag står vid henne, så vet vi att vi klarar allt.
