Tankar...
...nu sitter jag här med funderingar.
Hörde en replik förut.
- Not every man is your father..
- How do you know?
Jag tänkte på denna replik en bra stund, jag började fundera runt den. Är det därför jag är livrädd för förhållanden? Är det därför jag drar mig undan så fort det blir "för seriöst"? Tror jag så oerhört på den meningen? Jag reagerar på minsta saker folk säger, jag tolkar allt till att någon kan bli som min far.
Söker trygghet hos de killar jag träffar, men det känns som att jag granskar dem in i minsta hörn för att se om de har några som helst tendenser att bli som honom.
Övergranskar jag, eller har de faktiskt tendenser till det?
Varför skall jag granska dem så till det yttersta? Jag vill kunna slå mig till ro, men det går inte när man backar undan direkt.
De killar jag träffat måste verkligen tro jag är dum i huvudet ibland...men oftast vet de inte grunden.
Jag måste lära mig att alla killar faktiskt inte är som min far, verkligen inte.
Finns det något sådant för er, som ni övergranskar?
Glöm inte Frågestunden, klicka på bilden för att komma dit