För att klara ett pussel måste du ha alla delar.

Imorgon fyller jag 27 år. Om man ser på sjukdomshistorian och hur det var förr, så skulle jag inte upplevt ens min 21-årsdag.

Men här sitter jag, sex år senare. Läskig tanke, egentligen. Hade det varit för bara ett par år sedan, så hade jag mest hoppats på att mitt liv hade avslutats vid den tidpunkten.

Fast nu känns det inte så, även om tankarna cirkulerar ibland. Så är det skönt att leva...tro det eller ej, i tanke på hur jag ansett om livet innan.

 

Iaf, har haft semester snart två veckor...så snart börjar verkligheten igen. Imorgon skall jag dock fixa en kompis hår, hon skall på bröllopp. Så åker ikväll ifrån Borås, ner till Stenungsund...jag har fått en lägenhet föresten. Så dit ska jag.

Så kommer hon imorgon på morgonen antar jag, sedan far jag tillbaka ner till Borås för att ta mig vidare till Dalum med min pojkvän där vi ska träffa två vänner som väntar barn tillsammans. Spännande, hennes mage har blivit så mysig nu! Ska känna lite.

 

Har varit och gosat med bebis idag med, min pojkväns systerson. Jättetrött kille, men ändå så glad. Blir så imponerad, och hoppas på att våra framtida barn också kommer bli så goa!

 

Så hur ska jag spendera min fredagkväll nu då, i tanke på att pojkvännen stannar kvar och går ut och firar en vän som fyllde år förr-förra helgen och jag åker hem.
Det blir nog att rensa och installera om datorn antar jag, har sparat över allt det viktigaste. Så får kika igenom när jag kommer hem, så att allt verkligen sparats...gjort misstaget innan!