Visit hem.
På lördag åker jag hem för en liten snabbvisit, skall stanna över natten. Inte varit hemma sedan 28e juli, så känns lite läskigt. Men samtidigt nyttigt, jag måste få veta vart jag står i min behandling. Vad jag kan och vad jag behöver mer hjälp med.
Framförallt vet jag nu att jag behöver hjälpen att behålla min vikt, för det är den som sjukdomen jämt vill ändra på. Och det är den tanken som skrämmer mig.
Jag behöver hjälp att mer förstå varför jag ska ha en normalvikt. Äta kan jag, men jag måste lära mig att jag INTE går upp utav maten. Inte mer än en vanlig variation i vikt, i alla fall. Det som alla människor har.
Jag har ju faktiskt ätit glass och gått ner i vikt tom!
Det tyckte jag var oerhört konstigt, något jag aldrig trott. Nu försöker jag tänka på detta vis "Svälter man sig, och när man väl unnar sig något, då är det inte konstigt att man går upp i vikt. För kroppen suger åt sig allt" Inte konstigt att man gått runt och varit orolig för att äta, när man trott att man ska gå upp. För de få gånger man ätit, så har man ju gått upp!
Men äter man regelbundet och i normala mängder, så kan man äta vad som helst! Även om det låter helt otroligt för mig själv att skriva det, så måste jag intala mig själv det. För det är ju sanningen.
Jag har alltid varit rädd för att ljuga för mig själv, som behandlare nästan tycker att man ska göra ibland för att intala sig något. Men detta jag behöver intala mig själv, det är sanningen, och det känns så mycket bättre.
Igår satte jag mig ner på min andra dator och började skriva ner lite utav min historia. Skrev sex sidor. Var helt utmattad i huvudet, men kändes samtidigt skönt, även om man går tillbaka till mycket utav det sjuka. Så ser man det liv man hade, och man inser att man inte vill tillbaka dit!
Nej, jag vill bli frisk, jag vill leva. Jag vill kunna äta vadhelst jag vill, mat, godis, glass, ja, vad sjutton som helst utan att tänka på vad det innehåller, om jag går upp eller ej. Nej. Usch.
http://kanaangels.blogg.se
Nya änglar har tillkommit.
