För att klara ett pussel måste du ha alla delar.

Vill ni kontakta mig per mejl? [email protected]

En text

Publicerad 2011-04-03 00:00:48 i Mina små vardagstankar,

Fann en text på nätet för ett tag sedan, tyckte den var oerhört bra skrivet, och berättade faktiskt exakt hur tankarna är hos oss.

I’m in love

Her name is Ana

She’s beautiful

She’s clever

She only wants to make me happy

She’s kind to me

She makes me feel good about myself

But Ana is a bitch

Only some people truly understand her

She’s the evil step mother in disguise

She’s abusive to my body

She’s manipulative

She can make me feel hatred about the world

She got in my mind and I can’t get her out

She put me here, in this awful place

Where there are loud beeps and tubes and charts

Where my parents are crying over me

Where I feel vulnerable and ashamed

But I still love her

I love her

But she hates me.


Igår åt jag tacos, var oerhört längesedan jag åt det. Min mor hade förberett efter jag kom från jobbet. Alltid en glad överraskning, man var inte beredd på det.
Har tänkt på att göra det i flera veckor, men inte fått tummen ur. Så det var mysigt att mor lagat det.
Igår var även sista dagen för en tjej på salongen, känns inte riktigt än att hon slutat. Kommer nog kännas om en vecka, och då kommer det bli riktigt tomt. Är så van att ha henne där.
Hon kommer ju att komma tillbaka, för hon går på mammaledighet. Men det är ändå ett tag som hon blir borta.
Har dessutom gått och fått riktiga frisörhänder, de är extremt torra. Hjälper inte hur mycket jag än smörjer in dem.
För övrigt blev jag oerhört irriterad häromveckan på salongen, ena terapeuten klev fram till mig, tog mig runt midjan och sa att jag var så smal.
Jag klarar inte höra sådant, de förstår aldrig det. För det triggar igång så oerhört mycket i mig. Pga. den "lilla" kommentaren så har allt vad gäller maten varit tufft i veckan, jag har kämpat som ett djur, och klarar det bra. Men, det är inte kul att behöva kämpa varje måltid, när man vet att man egentligen har kommit så långt.
Detta märktes idag på affären. Jag hade rent ut sagt panik där inne, kände verkligen tårarna i ögonen hela tiden. Jag plockade på mig ett paket kakor till fikat, och plockade lite smågodis eftersom det var lördag.
Men hur gick det när jag kom till kassan? Jo, paniken visade sig. Jag skällde på min mor som stod intill, velade fram och tillbaka. Slängde iväg kakorna och godiset.
Så de följde inte med hem.
Allt detta pga. en kommentar som bet sig in i mig. Jag brukar kunna ta sådana saker, men senaste tiden har jag varit oerhört svag psykiskt, och jag klarar inte sådant just nu.
Kände mig oerhört misslyckad, men framförallt var jag besviken på mig själv.
Men det blir nya tag under nästa handlingsuppdrag!!
Nu blir det i alla fall sängen för min del, ligger redan ner. Imorgon förmiddag blir det iväg och jobba en stund, ett par timmar i alla fall.

Om

Min profilbild

Amy

Jag drev denna bloggen under min tid då jag led av svår anorexi. Jag la den sedan på hyllan för att läka...men jag saknar att få skriva, så nu öppnar jag den igen.

Till bloggens startsida

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela