Ångest.
Jag lider fortfarande av svår ångest, jag blir inte av med den, hur jag än gör. Kan vara glad ena sekunden, för att andra sekunden planera att hoppa framför tåget. Och de tankarna kommer när jag får ångest, min ångest börjar i tårna...kan inte vara still.
För att sedan ha 1000 tankar som far runt i ett enda virr-varr, får ingen kontroll på dem alls. Jag får svårt att andas, krampar, och vill inte leva.
Jag hatar min ångest, jag skulle ge vad somhelst för att bli helt kvitt den. Men hur många psykologer, terapeuter, kuratorer, läkare osv. jag träffat/träffar så kan ingen sätta fingret på vad som utlöser den. Inte ens jag vet. Eftersom det bara kommer plötsligt.
Inget behöver ha hänt, ingen behöver ha sagt något, jag behöver inte ha läst något hemskt. Den bara kommer, och det går fort.
Förr kunde jag inte kontrollera min ångest, jag fick utbrott, slog mig själv, skar mig, gjorde otroligt många dumma saker. Jag träffade fel folk, gjorde fel saker osv.
Det enda som dämpade ångesten var att utsätta mig för fara.
Idag är jag inte där. Jag kryper in i min egen själ och tar ångesten i det tysta...detta kan ha att göra med att jag blev ignorerad på en viss instution jag var på. De lät mig alltså stänga och låsa dörren, även om de visste vad som försiggick.
Skulle jag haft orken till det, hade jag dragit igång något stort mot det stället. För jag har mycket som kan få deras behandling att försvinna helt...för vad de gjorde, det var INTE okej.
