Nattliga tankar
Ligger i min säng, med tankar på högvarv som vanligt. Tänker på allt, tankar far igenom och bildar en ny tanke.
Livet.
För mitt huvud är inte reparerat, alla bitar ligger inte på sin plats...om de ens blivit funna.
Det är så mycket jag vill säga, men som jag inte vågar uttrycka. Vet inte ens hur jag skall få dem ur mig, hur meningar ska byggas och formuleras.
Språket i mitt huvud når inte min tunga. Läpparna kan inte forma orden som cirkulerar. Jag glömmer ibland vart jag är, om jag är.
Hur vet man om allt är verklighet? Och inte bara i mitt huvud.
Hur känner man att man finns? Jag kanske bara är en tanke. Eller?
Jag är vuxen, men förvirrad. Jag strävar efter ett lugn som inte finns här.
Försöker bli klar i mitt huvud, men jag tror jag lider av en form av demens, eller alzheimers...eller något som inte ens har ett namn.
Jag älskar orden, men jag hatar meningarna.
Förstår ni?
Jag älskar tanken på frihet, men egentligen vet jag inte vad det är.
