För att klara ett pussel måste du ha alla delar.

Vill ni kontakta mig per mejl? amy.amnehag@hotmail.com

Behandlad med förståelse

Publicerad 2008-08-23 22:01:42 i Mina små vardagstankar,

Sjukhus igen...denna gången mer behandlingshem. Haft oerhört ångest för att komma hit, men det känns okej att vara här. Självklart är allt oerhört jobbigt, och mycket går åt att bearbeta sin ångest.
Fått ny tablett, som gör mig väldigt trött. Jag som aldrig somnat i soffor. Somnar numer minst en gång om dagen, oftast två.

Tjejerna/killarna här är väldigt trevliga. Och man blir för en gångs skulle förstodd... Annat mot vad man är van vid. Personalen känns professionella här. Det är skönt. De hjälper en innan, efter och mellan.

Min stora fråga för idag är...."Hur kunde någon smyga in i mitt huvud, utan att jag märkte det??"

Klarar inte detta

Publicerad 2008-08-07 22:06:14 i Mina små vardagstankar,

Varför??? Varför ser ingen det jag ser? För det jag ser, det är min verklighet. Och är det min verklighet, så är det sanning i det.
Framför spegeln ser jag bara en stor klump, och klumpen mitt i klumpen, ser man ett ansikte som försöker sticka fram genom allt fett. Hej hej din jävla gris!
När jag är ute och promenerar, så känner jag att alla glor på mitt fett som dryper runt mig. De hör smällarna när mina steg når marken. Bang bang!!!
Varför kan inte sjukhuset se hur fettet lägger sig som stora bildäck runt mig? Man känner ju fettet överallt. Jag behöver hjälp..Hjälp att bli av med allt fett!
Och vad vill sjukhuset göra? De vill göda mig med all skit. När ska de förstå Jag behöver inte er skit!! Kan de inte låta mig vara? Jag behöver gå ner, fattar inte folk att övervikt skapar sjukdomar. Diabetes, hjärtsjukdomar och andra ohälsosamma tillstånd.
Fatta, fatta, fatta

Glamour is fucking thin!

Iväg igen

Publicerad 2008-08-05 14:43:44 i Mina små vardagstankar,

Dags igen. Ännu en vända på sjukhus, denna gången Göteborg och ytterligare tre månader. Skratta eller gråta, en del av mig gråter. Vill inte dit. Vill inte gå upp, vill inte ha maten. Och verkligen inte den kaka man är tvungen att äta en gång i veckan, i gul zon då.
18 augusti bär det av, igen. Vikten är ungefär detsamma som senaste inläggningen, och orkar inte gå igenom samma skit som man gjorde förra gången.
Varför kan det bara inte finnas en knapp man trycker på, så är allt bra. Man har inte dessa tankar, dessa fobier, dessa förbjudna zoner.
 Varför har mitt huvud fått för sig detta? Varför har min kropp valt att bestiga Mount Everest utan utrustning. Varför är jag tjock ständigt.

Ett halvår av detta året kommer jag att ha missat. Jag har firat Påskafton, Valborgsmässoafton på sjukhus. Och nu ska jag kanske även få fira min födelsedag på sjukhus?
Är detta ett liv?

Om

Min profilbild

Amy

Jag drev denna bloggen under min tid då jag led av svår anorexi. Jag la den sedan på hyllan för att läka...men jag saknar att få skriva, så nu öppnar jag den igen.

Till bloggens startsida

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela