För att klara ett pussel måste du ha alla delar.

Vill ni kontakta mig per mejl? amy.amnehag@hotmail.com

Visit hem.

Publicerad 2009-09-29 10:25:09 i Mina små vardagstankar,

På lördag åker jag hem för en liten snabbvisit, skall stanna över natten. Inte varit hemma sedan 28e juli, så känns lite läskigt. Men samtidigt nyttigt, jag måste få veta vart jag står i min behandling. Vad jag kan och vad jag behöver mer hjälp med.
Framförallt vet jag nu att jag behöver hjälpen att behålla min vikt, för det är den som sjukdomen jämt vill ändra på. Och det är den tanken som skrämmer mig.
Jag behöver hjälp att mer förstå varför jag ska ha en normalvikt. Äta kan jag, men jag måste lära mig att jag INTE går upp utav maten. Inte mer än en vanlig variation i vikt, i alla fall. Det som alla människor har.
Jag har ju faktiskt ätit glass och gått ner i vikt tom!
Det tyckte jag var oerhört konstigt, något jag aldrig trott. Nu försöker jag tänka på detta vis "Svälter man sig, och när man väl unnar sig något, då är det inte konstigt att man går upp i vikt. För kroppen suger åt sig allt" Inte konstigt att man gått runt och varit orolig för att äta, när man trott att man ska gå upp. För de få gånger man ätit, så har man ju gått upp!
Men äter man regelbundet och i normala mängder, så kan man äta vad som helst! Även om det låter helt otroligt för mig själv att skriva det, så måste jag intala mig själv det. För det är ju sanningen.
Jag har alltid varit rädd för att ljuga för mig själv, som behandlare nästan tycker att man ska göra ibland för att intala sig något. Men detta jag behöver intala mig själv, det är sanningen, och det känns så mycket bättre.

Igår satte jag mig ner på min andra dator och började skriva ner lite utav min historia. Skrev sex sidor. Var helt utmattad i huvudet, men kändes samtidigt skönt, även om man går tillbaka till mycket utav det sjuka. Så ser man det liv man hade, och man inser att man inte vill tillbaka dit!
Nej, jag vill bli frisk, jag vill leva. Jag vill kunna äta vadhelst jag vill, mat, godis, glass, ja, vad sjutton som helst utan att tänka på vad det innehåller, om jag går upp eller ej. Nej. Usch.


http://kanaangels.blogg.se
Nya änglar har tillkommit.

Nyklippt

Publicerad 2009-09-24 10:26:49 i Mina små vardagstankar,

Finns det något som får en att känna sig fräschare än att vara nyklippt?
Nej.

L. har varit framme igen, efter förfrågan av mig, och givna fria händer. Så hon slog sin kreativa ådra fram, och skapade en ny frisyr åt mig. Är görnöjd!
Kortare, så mitt förbaskade självfall försvann, uppklippt bak, och lite längre fram...Me like! Hon är sjukt duktig!

Annars, vädret är ostabilt...om det nu är kul att höra om? Nej, men är tråkigt väder, vilket gör att man blir trött i huvudet. Och jag hatar att vara trött i huvudet, jag känner mig lat. En av de värsta känslorna jag vet, att känna mig lat. Jag vill vara aktiv hela tiden. Plus att min rygg gör mig mindre aktiv.
Kanske är det en bra övning? Men det äter upp mig inifrån. Vill kunna skutta omkring som vanligt, städa, greja, ordna, fixa, fjanta.

Har nog kommit igång lite mer med mina änglar, fick erbjudande om att få lov att sätta ut ett ställ i en butik hemma hos oss. Kommer bli jättekul! Känns kul att det finns efterfrågan på dem.
Har beställt in nytt material till dem igår, så kommer väll i början utav nästa vecka. Hoppas jag. Annars blir jag väldigt kinkig.
Köpte några fina pärlor igår, så har lite att pyssla med i alla fall. Det är skönt, något att göra.
För er som skulle vilja kika på änglarna kommer här nedan sidan:
http://kanaangels.blogg.se


Ikväll blir det nog spel för hela slanten. Brain Storm, eller våghals?
Eller kanske Risk? Har aldrig spelat det, men C. har lovat att han ska lära mig. Det verkar kul i alla fall.

Idag är det även torsdag, vilket betyder efterrättsdag. Får ju alltid det efter soppan. Nervös, som alltid på torsdagar.
Undra hur reaktionen kommer vara efteråt? Det brukar vara OK-lugnt. Kanske kommer det vara det denna vecka med? För tankarna går ju till att jag faktiskt hade gått ner på senaste vägningen. Att jag faktiskt inte (!!) gått upp även fast jag ätit glass och efterrätt förra veckan.
Tappa nästan hakan när jag stod på vågen. Var inte beredd, trodde faktiskt jag hade gått upp 30 kg.

Börjar smått bli orolig för nästa helg, vad har jag gett mig in på? Även om jag förmodligen bara kommer sova hemma en natt, så är jag nervös.
För vad som kan hända, vet att jag inte ska tänka på det. Men vet samtidigt hur svag jag faktiskt är just nu, har gått ner i en svacka, och den skrämmer mig.
Får inte ens gå på apoteket och handla mediciner själv!
Men gäller att satsa på att det ska gå vägen! Så kommer det att gå vägen!
Om det så ska ta alla krafter ur mig, så ska det gå bra.

Gud vad löjlig jag låter...men ja, låt mig låta löjlig. Jag är det just nu. Otroligt nervös och skakig.

Värme, efterfrågas.

Publicerad 2009-09-20 12:40:14 i Mina små vardagstankar,

Ja, utav mig idag. Håller på att huttra ihjäl här i villan, vaktmästaren har inte satt på elementen här. De flesta med denna sjukdom fryser ständigt, varför inte sätta på elementen tidigt?
Så mesta tiden spenderas just nu framför vårt flyttbara element.
Där är det i alla fall varmt, dock slår den ut proppen till vardagsrummet och delar av köket varje gång vi har på det samtidigt som vattenkokaren.
"Jippi"
Min rygg värker fortfarande, men är lite mer rörlig. Det är skönt, otroligt jobbigt när man går runt och spänner sig hela tiden. Som om att man inte gör det tillräckligt?!
Blev dessutom attackerad utav vår "lilla huskatt" eller i alla fall den vi får besök av dagligen. Satt ute med den i kylan igår, så låg den i min famn och kurrade medan jag kliade och kelade med den. Tror nog vi satt där i en kvart.
Men tillslut var jag tvungen att kila in, då kvällsfikat väntade. Tror ni inte katten blir förbannad?
Jovisst, den ville verkligen kela mer.
Den bet tag i min hand och höll fast. Fick ett litet märke.
Men det som inte dödar, det härdar väll som man säger.
Börjar bli så otroligt nyfiken på världen runt omkring detta, det är nog ett gott tecken. Just nu vet jag knappt vad som sker utanför dessa väggar. Inte en aning om vad som sker i världen.
Vill komma ut, och bara få andas friheten. Nyfiken på att testa på allt. Även om jag testat på allt innan jag blev sjuk, sä känner jag mig som ett litet barn som ska prova något för första gången igen.
Det är väll lite som att lära sig gå igen, detta.
För första gången kan jag säga att jag är som en kalv på grönbete, men på rätt sätt. Och inte på det sjuka sätt som jag jämt sagt det som innan.
Få leva, och lära sig maten som en del i livet, en del i orken, klara av träning på normal nivå, och inte dödlig nivå som det praktiskt taget har varit.

Skulle vara så otroligt skönt om jag var frisk nu, hade lägenhet, börjat skola. Men jag vet att allt detta finns runt hörnet, det gäller bara att klara kurvorna innan man når dit.

Alla som är är, är så otroligt underbara människor. Och de förtjänar allt det goda här i livet! De förtjänar ett underbart liv!!

Uppdatering om gårdagen : Utförde sista deltävlingen idag.
L. och jag kom två.
Eller först kom vi delad etta, men genom utslagsfrågan så kom vi tvåa. Inte så illa pinkat. (Y)

Imorgon flyttar även L. och C. in hit, ska bli kul med lite friska fläktar in här. Så vi blir fullt hus igen! Det kommer bli kanoners.
Dock kommer vi nu bli två stycken med städtvång :P får väll se hur detta spektakel artar sig.

Om

Min profilbild

Amy

Jag drev denna bloggen under min tid då jag led av svår anorexi. Jag la den sedan på hyllan för att läka...men jag saknar att få skriva, så nu öppnar jag den igen.

Till bloggens startsida

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela