För att klara ett pussel måste du ha alla delar.

Vill ni kontakta mig per mejl? amy.amnehag@hotmail.com

Det känns inte alls bra faktiskt.

Publicerad 2009-01-31 17:14:24 i Mina små vardagstankar,

Precis som Proviva-reklamen, nej det känns inte alls bra faktiskt. Idag känns oerhört tung. Försökt pigga upp mig idag, gick till biblioteket, for in i mysaffären, gick runt och tittade. Men känns fortfarande lika tungt.
Försökte sjunga Singstar, funkade en stund. Sen var dagen tung igen.
Stod i fönstret, väntade på att min mor skulle komma hem. Behövde henne. Kände det...men hon kom...och gick igen.
Jag är ensam hemma igen.
Mor såg att jag inte mådde bra, och frågade hela tiden om det var okej att hon gick. "Javisst, gå bara" sa jag. Försökte låta snäll. Avskyr att få på samvetet att hindra andra att gå, för att jag själv inte mår bra.
Så...hon gick. Lämnades själv. Gick åt helvete igen.
Avskyr dessa extrem-tunga dagar, mår illa, inte alls bra. Vill bara att det ska bli kvällen, så jag kan ta min sömntablett och somna. För orkar inte vara vaken dessa dagar, har inget att vara vaken till.
Vet inte alls vad jag tänker idag, tänker jag ens? Mina tankar känns inte. De bara agerar.

Känner ingen lust till något idag. Det är inte min dag.

Känner mig trött i huvudet

Publicerad 2009-01-30 13:15:53 i Mina små vardagstankar,

Inte trött som trött på allt, utan allmänt ur funktion. Kanske varit lite för mycket att göra? Lite för mycket intryck. Igår var jag på benen 12 timmar, lite väl kanske.
For iväg till intro-kursen på Korallen kl. 8 och den slutade kl. 12, kändes mer "lugnt" där igår. Men inte helt avslappnat, man jämför sig omedvetet, och hatar det det jämförandet.
Så man sitter på helspänn hela tiden, är väll lite därför man blir totalt utmattad efteråt?
Träffade Emma igår också en sväng, det var trevligt. Gick våran "gamla" runda, mycket mycket minnen! Det var mysigt.

Idag, boendestödet har nyss varit här. Så försöker för tillfället fokusera tankarna på annat, så står och sjunger. Funkar lite halvt, men försöker så gott jag kan.
Ska nog ta mig en omgång med städeriet här sen, fredagsstädning så att säga! Rensa ur lite ur våra skåp och sådant, är så otroligt stökigt.
För övrigt ensam hemma ikväll! Lovely! Mor min jobbar kvällen.
Är på något sätt skönt att få en kväll för sig själv ibland. Inte samma sak som att vara själv på dagen.

Lite avklarat

Publicerad 2009-01-28 19:34:04 i Mina små vardagstankar,

Igår kände jag mig lite produktiv, fick mycket gjort! Tog dock proverna som skulle tas imorse även igår, doktorn sa att jag lika gärna kunde ta dem igår samtidigt som jag var där, istället för att komma tillbaka idag för lite blod.
Så jag lämnade gladeligen ifrån mig lite till vampyrerna igår!
Sen fick jag gjort allt annat som skulle göras, allt hann jag med. Tvätta, handla både själv och med mor, och allt utöver.

Idag har jag varit i Uddevalla heeela långa dagen. Fyra timmar på sjukhuset. Jippi! Hade först samtal med min behandlare A. sen lunchträning, sen fick jag vänta sisådär 30 minuter innan Kroppskännedomskursen började. Tyckte det var oerhört jobbigt idag där, är nog lite för att man inte känner de i gruppen, och det blir lite av den "obekväma" situationen. Förhoppningsvis kommer det väll att "släppa" lite snart, så att man kan få ut något av denna kursen.
Har ju gjort övningarna förut i grupp, så själva utförandet är inte problemet, det är det obekväma, att man jämför, prestationen, vad tycker de andra (??), och inte må riktigt bra.
Men gjorde mitt bästa, utförde övningarna till fullo idag. Även om jag inte fick till det med allt, så att misslyckande-känslan kom fram, men JAG VET att det bara är en känsla. Det är inte ett misslyckande, det är bara en lite sämre dag. Nästa gång så kommer det gå kanon!
Nästa vecka är det tre-månaders-kontroll på Östra också, min behandlare A. säger att hennes hopp ligger på att jag får en plats där igen. Och om det tar lång tid om jag skulle få en plats, att de isådana fall måste lägga in mig på Uddevalla fram tills dess.
Känns så oerhört läskigt. Lämna ut sig igen. Men...min friska sida vet så oerhört, att det är vad jag behöver (??). Har pratat mycket om den "känslan" idag med min behandlare. Om att det i ena sekunden känns "bäst" om jag får hjälp, men att i andra stunden så kommer det "sjuka" fram och tycker inte alls att jag behöver hjälp, och det är den sjuka sidan som får mig att dra mig undan från det.
Det är som att ständigt stå mellan två oxar, som drar en åt vardera håll. Känns som man slits mitt itu, men kanske det som ska göras? Slitas mitt itu, så att den förbannade djävulen i mitt huvud kan plockas ur?
Ena sidan av mig säger "TA BORT, FÖRSVINN IDIOT" medan andra sidan skriker och ruskar i mig, biter tag och håller hårt och skriker "NEJ!!"
Allt är så oerhört svårt! ja, verkligen. Men Emelie vet ju så oerhört, för att komma ifrån detta, måste jag gå igenom alla snår som finns på vägen, klättra upp på muren, och faller jag bakåt, så måste jag resa mig och fortsätta uppför muren...för att när jag sedan nått murens topp, våga (!!) hoppa, falla fritt, och låta mig omslutas av allt det fina i livet.

Jag måste våga!

Och min lilla Sara, som skriver på engelska på kommentarer :P tok-fia! Saknar dig massvis, även om du oftast somnar om vi umgås :P (dvs. när vi är hemma då). Haha.
Och när du kommer hem igen, så måste vi ta tag i våra vackra röster och spela in tre låtar.
1. Pippi Långstrump
2. Snickerboa
3. Låten om Sara
Vilken skiva, vilken succe, rockbjörnen går till : EMELIE OCH SARA!

Imorgon är en ny dag, upp tidigt.

Om

Min profilbild

Amy

Jag drev denna bloggen under min tid då jag led av svår anorexi. Jag la den sedan på hyllan för att läka...men jag saknar att få skriva, så nu öppnar jag den igen.

Till bloggens startsida

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela