För att klara ett pussel måste du ha alla delar.

Vill ni kontakta mig per mejl? amy.amnehag@hotmail.com

Mycket sker på kort tid

Publicerad 2009-07-26 21:50:31 i Mina små vardagstankar,

Om två dagar åker jag tillbaka till Varberg, och jag längtar oerhört! Dessa tre veckor, eller snart 25 dagar har känts som en evighet på många olika plan.
Trodde jag peppat mig själv totalt inför hemma-vistelsen, trodde jag var 100% på att jag skulle klara det. Men jag försöker se positivt, jag har klarat vissa saker bättre än vad jag gjort förut! Small steps, baby steps peeps.
Jag hoppas inte R. blir besviken på mig bara, så som jag är besviken på mig själv.
Även om R. sa att jag inte ska känna mig misslyckad, så gör jag det ändå.
Men på tisdag är det back to our base, our safe place så att säga. Då är vi samlade igen alla, och vi ska ta nya krafter och kämpa oss upp igen!

Min mage har dessutom startat uppror mot mig återigen. Jag avskyr den, den bråkar ständigt. Aldrig låter den mig vara ifred från sin ständiga och påminnande smärta! Shame on you tummy!

Kan även berätta om min tisdag i veckan som var. Var nog den värsta (!!) tisdagen på vet inte hur länge. Startade med att fara upp mot Uddevalla, gå till Öppenvården, väga mig, säga ett par ord. Och sedan rusa mot tåget, för att hinna med tåget som skulle gå 16.09. Jag hann lagom och bra till tåget. Sätter mig, och känner av min förbannade magkatarr något så oerhört.
Men tänker "Snart hemma, snart hemma". Men tji fick jag! Nej, tåget stannar i Ljungskile för att koppla på en extra vagn. Då går något snett, och tåget vägrar röra sig.
Vi väntar...väntar...och ja, väntar.
Tillslut ropar de ut att det är något fel, och att de som skall till Göteborg får en extrainsatt buss. Så de flyr fältet väldigt fort. Medan vi andra får sitta kvar...
...och vänta.
Min mage blir inte heller bättre, utan snarare värre. Och det värker oerhört.
Tillslut ropar personalen ut "Ni får ta tåget som åker ifrån Uddevalla 17.09".
Jaha, bara att strosa ut och vänta.
Tills personalen återigen kallar oss samman. "Det har blivit en trafikstörning, inga tåg går. Vi har ringt bussar"
Får vänta återigen på bussarna.
Skulle vara hemma kl. 16.41. När var jag hemma? Jo, 18.45. Då höll jag på att kräkas i bussen, höll på att ramla av bussen, för höll på att svimma, och min mor fick hämta upp mig på stationen. Då var jag kritvit i ansiktet och bara skakade, som ett asplöv.
Den kvällen spenderades i liggande läge.

Men men, vem kan klandra min mage? Efter allt som jag gjort mot den.

I fredags for i alla fall bror, brorson och jag upp till Lysekil. Vi hade en otrolig och underbart mysig dag. Var längesen jag kände så som jag gjorde då...liksom...
...frihet?
I alla fall på vissa plan.
Vi hade vädret med oss, och vi prata och skrattade mycket!

Har träffat min underbara Sara under de veckor jag har varit hemma. Du är bäst! Min stora energi-källa här i världen, Du ger mig kraft.

Imorgon skall jag packa, jippi. Kommer garanterat att glömma något. Såpass väl känner jag mig själv.

Två veckor kvar

Publicerad 2009-07-14 21:21:53 i Mina små vardagstankar,

Tills jag styr kosan nedåt mot Varberg igen. Och för första gången kan jag väll säga, att jag faktiskt längtar tillbaka till en behandling!
Väldigt mycket!

Imorgon fyller min älskling år, hela 23 år! En sådan gamling. Men älskar henne ändå, fastän hon är gammal imorgon ( ;  Love u darling!

Idag har jag varit med min mor hos min mormor. Vi åkte till Kvibergs kyrkogård, där min morfar ligger någonstans i minneslunden. Vi fick fint väder med oss, och det var lugnt och härligt där. Man hörde vattnet porla i sitt vattenfall i dammen, otroligt skönt och vackert.
Mor, moster och jag vandrade över minneslunden och iväg mot en utkiksplats. Fotade lite där, min morfar hade älskat den platsen. Man kunde praktiskt taget se hela stan.
Läppstiftet, Älvsborgsbron, Gamla stan och Gothia Cup-spelare (; Var verkligen full rulle i stan idag, folk överallt, eller snarare ungdomar överallt.
Minns du Sara när vi två hängde på discot? ( ;

Annars har dagen rullat på, jobbiga tankar som gnagt och gjort min dag inte så värst bra. Men men, jag lever i alla fall. Kommer dock att få ta något utöver min insomningstablett inatt, om jag överhuvudtaget ska kunna somna.
Känns som min hjärna skulle kunna få mig ut på promenad i ett par timmar annars.
Blir otroligt frustrerad på mig själv, eller snarare på det Onda i mitt huvud. Det som får mig att agera på helt fel sätt, och välja "den gamla, trygga, och allmänt spikraka" vägen. Jag är trött på att agera på autopilot som R. säger. Otroligt trött på det. Ändå står jag jämt inför kvalet och väljer den jag inte ska välja. För att det känns "rätt" just då. Sen sitter man med den dubbla känslan efteråt. Rätt, eller fel? Vart är jag påväg?
Men men...som min mor säger. "Du har i alla fall inte tränat, och det är bra Emelie" Men det känns inte tillräckligt. Jag vill klara allt! Jag vill vara normal! Jag vill inte göra fel. Jag vill göra rätt.
Men hur vet jag vad som är rätt, när jag glömt av vad som är rätt? Borde man på något vis trycka in i hjärnan, att istället tänka "Det som det Onda tycker är rätt. Det ska Emelie göra tvärtemot och göra "fel" " Kommer det bli rätt då?
Eller komplicerar jag det för mig själv?
Suck.

Annars...har i alla fall köpt nytt schampoo och balsam idag, från BellBox. Något jag längtat efter LÄNGE. Jag får panik varje gång jag lägger i "köpe-schampoo" i mitt hår.
Som Em. skulle säga "Det är bara silikonbaserat".
Och ja, det märks i håret.
Men imorgon ska jag ta en välförtjänt dusch, eller egentligen...som jag är så förtjänar jag väll inte det. Men i alla fall, kroppen behöver bli ren, och likaså mitt hår.

Köpte mig en ny bok idag med, inte kommit så långt in i den än, men den verkar otroligt bra. Kommer nog få två nya på posten imorgon också. Trevligt. Blir på något sätt "lättare" att hålla sig inne när man har bra böcker. Även om det är otroligt jobbigt att sitta, så sitter jag i alla fall en stund, och i omgångar. Eftersom man inte riktigt kan slita sig från boken. Men samtidigt har man inte lugnet och ron att sitta still så länge, men det kan räcka bara att få ställa sig upp, gå in i sitt rum, titta ut genom fönstret, och sedan gå tillbaka till boken.
I alla fall något?

Har massa samtal att ringa imorgon. Note to myself.

För övrigt, J.B, jag har ramat in din fina text nu ( : Den står framför mig här på skrivbordet.

Har pratat med min poopie El. idag, saknar dig som tusan! Men imorgon om en vecka så ska jag krama på dig ! Så förbered dig. Och ja, jag ska vaccinera mig mot kli dessförinnan ( ; haha, raring.

Annars, så undrar jag hur stora måsarna blivit på Capios tak nu? Flyger de?
De gör i alla fall måsungarna hos oss, eller ja. Inga längre sträckor, men lite i alla fall.

Jag gör så gott jag kan

Publicerad 2009-07-06 08:43:20 i Mina små vardagstankar,

Varit hemma nu i tre dagar. Jag gör så gott jag kan, det gör jag. Även om inte allt går galant, vissa saker finns bara som "omöjliga".  Har redan tänkt "kanske vore det bäst att jag åkte till Löwet?" men sen tänker jag att fan, jag måste fixa detta. Det är tufft, men det ska fixas. Vi ska ju till Liseberg den 22e, då vill jag vara med, och orka!
Saknar alla mina kollektiv-boende på kliniken, oerhört. Morgon-pepping, dags-pepping och kvälls-pepping. Och underbart folk omkring sig, ständigt.
Saknar er alla, E, L, J, J, S, J, A, S och F. Läntar oerhört tills vi ses igen! (nu pratar jag återigen som att vi aldrig mer ska ses) va sjutton, det är tre veckor. 22 dagar kvar. (ja, jag har börjat nedräkningen).

Annars, vad har jag gjort sen jag kom hem?
Tja, i fredags när jag for hem kom vi hem SENT. Var på Ullared, Panduro Outlet och Maxi. Hejdå pengar!
Lördagen spenderades först en snabbis på Ginatricot, och sen for vi hem till min bror och hans lilla familj. Träffade min stora pojk på tre år nu! Han fick sina presenter, blev så glad så.
Först var han lite blyg, men inte så konstigt, inte träffat honom på tio (!!) veckor.
Det händer så otroligt mycket. Han pratade låånga meningar, och frågade om allt.
A. "Du är så söt att jag skulle kunna äta upp dig!"
Ja, han vet redan hur han ska charma tjejerna.
Sen ansåg han att jag skulle cykla på hans traktor-trehjuling (E. du har ju redan sett spektaklet), först sparkade jag med fötterna för att komma framåt. Men det tyckte ICKE A. om. "Använd pedalerna" Skrek han.
Ja, det var väll bara att lyda?!
Såg otroligt kul ut fick jag förklarat för mig efteråt. A. tyckte det var jättekul. "Jag ska leka med Emmi"

Igår var jag i alla fall på Ikea ett par timmar, köpte mig ett skrivbord och stol. Kände att jag var tvungen att fylla ut platsen där Leo stod. Känns så otroligt hemskt att se den tomma platsen.
Hade helt glömt av att jag hade henne på mitt skrivbordsunderlägg på datorn här hemma. Kändes så konstigt.
Och jag vet inte hur många gånger jag har gått runt och visslat för mig själv här hemma. Men inget svar.
Saknar henne otroligt!!

Har förövrigt mobil igen! Så nu kan jag nås. Har fortfarande inte vant mig att jag är kontaktbar igen. Tänk vad snabbt man vänjer av sig med sin mobil?! Tre veckor, och jag hade nästan glömt av hur det lät att få sms.
Harre.

Nej, nu blir det dusch. Sen måste jag städa lite här hemma (Klinikenfolket skratta på, ja jag ska städa)

Tjing.

Om

Min profilbild

Amy

Jag drev denna bloggen under min tid då jag led av svår anorexi. Jag la den sedan på hyllan för att läka...men jag saknar att få skriva, så nu öppnar jag den igen.

Till bloggens startsida

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela