För att klara ett pussel måste du ha alla delar.

Vill ni kontakta mig per mejl? amy.amnehag@hotmail.com

Lite arg

Publicerad 2009-06-27 20:41:39 i Mina små vardagstankar,

För det första får inte andra bordet skratta.
När man sitter mellan gråt och skratt, är det inte bättre att skratta då?
När det är något man tycker är oerhört jobbigt, och dessutom vidrigt, och dessutom gjort iordning (räkmackan) redan imorse, så brödet är en enda degklump.
Ska vi sitta helt knäpptysta då?
Eller ska vi sitter och grina?
Varför får inte andra bordet skratta? När det underlättar för oss andra.
Innerst inne vet jag inte vart jag ska ta vägen just nu, det kryper i mig. Blir galen inombords. Och jag hatar att jag inte kan få ur mig de känslor som är begravda under min två ton tunga mur.
Jag vet inte hur länge jag orkar vara glad till. På fredag ska jag åka hem i tre veckor. Hur kommer det bli?
Alla känslor kommer klättra ut på ytan. Och jag måste få verktyg till att handskas med dem.
Här är allt tryggt. Hemma är det inte det.
Jag kommer ge allt jag har för att fixa det.
Men när jag har sådana här känslor som jag har nu, så tvivlar jag på mig själv.
Jag blir riktigt jävla rädd rent ut sagt.

Just nu är allt i mitt huvud kaos.

Inte kontaktbar

Publicerad 2009-06-20 19:00:07 i Mina små vardagstankar,

Ja, igår på självaste midsommarafton så tappade jag min mobil i havet. Var för övrigt nykter, så kan inte skylla på det.
Men är det så nu att ni vill ha tag i mig, så får ni kontakta mig per mail eller msn, så får ni nummer till vår patienttelefon.
För får inte köpt ny mobil på ett litet tag.

För övrigt kommer jag nog vara hemma i tre veckor, 3 juli - 28 juli. Mor min är snäll och hjälper mig hemma med allt. Jag ska fixa detta.

Det är spikat.

Publicerad 2009-06-17 18:07:52 i Mina små vardagstankar,

Ja, mellan 3/7 och 28/7 så ska jag till avd. 51 Löwenströmska Sjukhuset. Och som vanligt pockar tankarna på "vad har jag gett mig in på?". Jag känner mig oerhört nervös, hur är behandlingen där? Kommer det vara totalt inlåst? Kommer jag få leva efter de regler jag fått här?
Hatar att ha den där oron i magen, som gnager oerhört. Jag är rent ut sagt livrädd!
Okej, 25 dagar, det är inte en evighet. Men känns oerhört i hjärtat och maggropen ändå. Men vet hur det skulle gå hemma för mig. Piss.
Men jag är nervös, orolig och står nu inför stupet igen. Som alltid (!!) inför en behandling. Detta bli ju lite av en nystart igen.

Igår var trevligt i alla fall, J, L, S och jag spelade fotboll här på andra våningen. L och jag vann med 7-2. Inte dåligt! Vi skratta så vi vek oss, men herre så svullna mina fötter var på kvällen. (samlar ju vätska som en wettex-trasa) de dunkade och pulserade och värkte HELA natten näst intill.

Fy vad mina tankar snurrar just nu. Fan, varför är jag så rädd för normalvikten?
Pallar jag detta?
Har jag tagit mig vatten över huvudet?

För sjutton, jag vill bli frisk! Men fabian för alla idiotiska tankar. Orkar jag stå emot dem?

Om

Min profilbild

Amy

Jag drev denna bloggen under min tid då jag led av svår anorexi. Jag la den sedan på hyllan för att läka...men jag saknar att få skriva, så nu öppnar jag den igen.

Till bloggens startsida

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela