För att klara ett pussel måste du ha alla delar.

Vill ni kontakta mig per mejl? amy.amnehag@hotmail.com

Nervositet

Publicerad 2009-03-28 10:29:06 i Mina små vardagstankar,

Bror ringde igår, vårdslussen hade kontaktat honom. Och beslutet var så gott som taget. Att det blir ner för bedömning i Varberg. (eftersom det är närmare än att fara till Stockholm för bedömning).
Är otroligt nervös, går emot något så otroligt starkt. Men VET att jag måste ta tag i detta nu. Jag är snart 22 år, det kan inte hålla på såhär. Tiden går fort, och snart står man där 40 år, fortfarande sjuk, och lever i ett ännu värre helvete förmodligen. Nej, jag vill inte leva så.
Det är nog ingen som vill leva så. Men på måndag ringer vårdslussen igen, då får vi nog reda på mer...fy vad jag är nervös, rädd, skräck....allt på en gång.
Lycka? Det är så jävla svårt.

J. fortsätt kämpa nu. Vänd inte tillbaka när du kommit en bit på vägen, för du vänder inte tillbaka till något. Du är inte värd att ha det så, Du J. är värd att ha ett underbart liv! Som Du bestämmer, och väljer Dina vägar i livet. Inget annat skall bestämma över Dig. Det är Du, och aldrig någon annan. Du är en underbar tjej, och jag vill att Du ska ha ett fint liv, ett friskt liv, Du kan uppnå så himla mycket i livet, och sprida all glädje omkring Dig. Glöm aldrig det. Du är stark! Fortsätt framåt, det är enda vägen som Du alltid sagt.
(många kramar till dig)

Idag fyller min mor år, hela 59 år. Gjorde en brakfrukost till henne imorse tillsammans med hennes presenter. Hon blev görglad. ( :
Snart ska vi far ner till byn och kika i affärer, sen leta efter en marknad som tydligen skall vara i Spekeröd. Om vi nu hittar dit. Mor och jag har världens mest dåliga lokalsinne (Lilltuda Christian tänker väll nu "No shit??!")
Önskar bara att våren kunde komma tillbaka lite mer idag, igår var det snöstorm, idag regn...solsken, kom tillbaka!!

SMS

Publicerad 2009-03-22 18:54:20 i Mina små vardagstankar,

Som säkert några märkt, som skickat sms till mig, så har jag ej svarat. Det är inte för att vara elak eller ignorera. Jag har inte pengar på mitt kontantkort.
Får pengar in på kontot i veckan, så då kommer jag att fylla på kortet.

I alla fall, tack för era vänliga ord! De värmer oerhört ska ni veta!
Och svar till J. jag har sökt upp till Stockholm. Så hoppas på det bästa nu, bedömningssamtalet kommer nog dock att ske i Varberg trodde min bror, eftersom det blir en bit annars att åka för oss.
Stockholm verkar också vara de enda som låter en vara lakto-ovo-veg. Det är bra. Och tom. överläkaren "rekomenderade" detta stället. Dock utanför Korallens väggar, eftersom hon inte "får" rekomendera det egentligen, och inte heller skicka remiss. Då de blir betalningsskyldiga. Konstigt samhälle detta.

Helgen har varit otroligt vårig, men kämpig på många vis. Men dagarna har flytit på. Fastnade med min brors produktfoton i torsdags, satt tre (!!) timmar non-stop. Förutom ett break när min Sara ringde. Fick i alla fall fixat bilderna. Och fredagen for jag ner till min brors företag, han var inte där när jag kom. Så jag satte igång att packa ner lite av hans produkter som skulle skickas ut i lite kartonger. Och jag som egentligen har otroligt siffer-tänkande, fick skriva ner efter varje tionde produkt att jag samlat ihop tio stycken. Är väll för att det är som det är i hjärnan nu, men det är så otroligt frustrerande...återigen, prestationsångesten kommer. Suck.
I alla fall, stannade där ett par timmar. Städade i hans lokaler och kontor osv. Han blev nöjd, det blev väldans tjusigt och luktade gott. Jag var mest chockerad över att de inte fått en allergisk reaktion på hans kontor eller i hans lokaler. Jag har aldrig skådat något så dammigt!! Vad är det med vissa karlar och städning? Okej, företaget kanske skall prioriteras. Men...man måste faktiskt städa. Ibland i alla fall. För dessa dammtussar och svart damm. Det är inte hälsosamt för någon!!
Hämtade i alla fall min vilding till brorsson på dagis efteråt, väldigt mysigt. Fick många goda pussar och stora kramar. Fick även en kommentar av honom "Emmi har långa ben".
Min tanke "Haha jasså, det har jag då aldrig hört av någon annan". (menar, jag har faktiskt korta ben) men ur lillemans synvinkel, så är de väll långa.
Gårdagen spenderades med min mor, det var riktigt mysigt. Vi gick ner till vårt lilla torg och strosade och tog en kaffe på Janssons cafe. Satt där säkert en 40 minuter, och sedan gick vi mot Coop. Är sådant kaos där inne nu, då de bygger om, så man blir alldeles yr i huvudet där inne. Men man märker att det kommer bli kanonfint där inne!
Idag var vi i stora staden Göteborg, och handlade grejor till broders bil. Och fått städat upp lite hemma, så även här luktar fräscht.

Just nu kommer ännu mer vårkänslor över mig, och de lite svagt grönfärgade fingrarna börjar få krypningar. Med andra ord, jag längtar tills pengarna kommer in på mitt konto, så jag kan köpa planteringsjord, små plastkrukor, och lite fröer utöver de jag redan har, och börja plantera!

Säger som min mor sa idag "Det känns i luften att det snart är påsk"

Skickat

Publicerad 2009-03-19 19:38:29 i Mina små vardagstankar,

Jaha, här står jag. Med färg i håret. Intressant va?

Nej, inte färg i håret jag tänkte skriva om just nu. Eller? Lyckades i alla fall smälla i locket i dörrkarmen så den paja lite och färg for ut på kanten av dörren. Snyggt? Nej, inte direkt. Shit happends.

I alla fall, dagen igår och idag. Två dagar med stort D.
Igår, skulle till Uddevalla, men behövde fara ner till kommunkontoret innan. Vilket blev stressmoment. Och att jag väntade på brev ifrån Vårdslussen som skulle med till Uddevalla. Väntade och väntade på posten, men den kom aldrig. Så valde att kommunkontoret skulle få vänta. Så stanna hemma lite extra, men tiden gick och ingen post kom. Jag var tvungen att kila ner emot bussen. Men...när jag kommer utanför svahlen ser jag CityMail, tänkte "men jag rusar in igen, så ser vi om det kommer ett brev" Sagt och gjort...men...inget brev kom.
Nehej tänkte jag, bara att kila mot bussen igen. Kom utanför svahlen men yttlerligare ett par meter än första gången...ja...då ser jag posten komma. Så bara att rusa in igen och vänta.
Och äntligen kom brevet!! Men, nu återstod det att praktiskt taget rusa till bussen. Hann precis faktiskt.
Men var oerhört stressad, men kom i alla fall fram till Uddevalla och fick lämnat brevet som skulle skrivas på av överläkaren och lämna med ett utlåtande om mitt tillstånd. Sekreteraren sa att de skulle skicka, tacka och bocka gjorde jag. Så behövde man inte tänka på det mer.
Men i alla fall, kommer hem ifrån Uddevalla på eftermiddagen. Får ett samtal av min bror "MEN EMELIE!! Du har ju glömt skriva på utlåtandet"
Ja, men duktigt Emelie!
Så det skulle bli till att fara ner återigen till Uddevalla. Men idag.

I alla fall, vaknar klarvaken och tänkte "Men, mor min ska tvätta idag. Men hon är alltid så trött på morgonen, plus att hon ska arbeta kvällen. Så tänkte vara snäll och göra det åt henne". Sagt och gjort, jag klädde på mig, bäddade sängen och tog fram tvättredskapen dvs. tvättpulver och sköljmedel.
Tänkte "Men jag sätter på kaffe så länge, så är det klart när jag kommer upp" Ställer mig framför kaffekokaren, och slänger ett öga på klockan, men fick titta både två och tre gånger, för den stod på 6.30. Alltså, jag hade vaknat den vanliga gamla tiden, klockan 6 i tron om att klockan var 7. Så ja, det var ju bara att sätta sig och vänta i en timma på att få gå ner till tvättstugan.
Sedan bar det snabbt iväg till kommunkontoret vid niosnåret, körde en lite snabbgång ner dit, så såg nog allmänt kul ut. Vet inte varför jag jämt ska känna mig så oerhört stressad, när jag egentligen inte behöver. Men men, sådan är jag.
Möter självklart P. som jag INTE vill träffa, eftersom jag valt att säga upp kontakten. Men vill inte vara otrevlig, och förklarade att jag inte ville ha kontakt just nu.
Sedan kom jag i alla fall mig iväg till kommunkontoret, fick hämtat papper och även fixat en tid för ett möte i april. Och tillslut kommit mig hem, då bror ringer mig strax efter att jag satt min rumpa i soffan. "Jag kommer om 20 minuter, är du färdig?"
Jag "Ja, jag har varit färdig väldans länge"
Så for vi i alla fall iväg mot Uddevalla igen, kom fram och fick skrivit på pappret och fått en kopia. Så...nu är det läskiga beslutet taget, brev är påväg mot Vårdslussen, och snart ska de ha möte. Och får se om mitt ärende tas upp då. Kändes läskigt att läsa bilagan om mig själv som överläkaren skickat med. Det känns svårt på något sätt att läsa om sitt tillstånd, och att de kallar det allvarligt och att man har en "oerhört störd kroppsuppfattning". Fast man någonstans vet att det är sant, för annars hade det ju inte gått som det gjort.
Men men, nu är det skickat och mer kan inte göras. Sen blir det bedömningssamtal igen, och man får se om de låter en få en plats, eller ja vänta på en plats.
Nervös, ja det är man. Oerhört. Man går emot något som är så oerhört starkt inom en. Det onda skriker STOPP, medan den lilla gnutta Emelie som finns skriker Du måste fixa detta nu.
Jag Emelie vill kunna styra sjukdomen, jag vill inte att sjukdomen ska styra Emelie. Så som det är nu. De har lagt så oerhört mycket resurser, tid och pengar på mig. Som jag bara spolierar. Eller det är inte jag som gör det, utan det förbannade i mitt huvud som motarbetar allt de gör för mig.
Men, den svåra biten är inte avklarad än. Min broder berätta att jag MÅSTE hålla mig flytande nu, för tar de mig akut som är precis på gränsen till, så vill behandlingshemmet praktiskt inte taget röra i mig med tång.
Och då börjar hela processen om. Men...det är så förbannat svårt!
Men nu är det vår ute, det får upp de små lyckokänslorna i kroppen. Jag hoppas det kan få mig att orka det sista nu...jag måste.

Om

Min profilbild

Amy

Jag drev denna bloggen under min tid då jag led av svår anorexi. Jag la den sedan på hyllan för att läka...men jag saknar att få skriva, så nu öppnar jag den igen.

Till bloggens startsida

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela