Vad tror de?
När jag berättar för personal hur jag tänker "då vill jag inte bli frisk". Är det inte ett starkt steg att berätta att man inte tror det kommer funka hemma? Jag hade lika gärna kunnat ljuga och säga "Men allt är bra, jag kommer fixa detta hemma". Men nu är det så, jag har två veckor kvar. Och det känns INTE bra. Den 4/11 är det vårdplanering inför utskrivning tillsammans med min behandlare från Korallen och boendestöd...då ska jag berätta vad jag behöver.
Jag behöver hjälp med näst intil allt!
Men jag vet ju att jag inte kan kräva för mkt. Men jag hoppas de kan komma i alla fall en-två ggr i veckan och sitta med mig. Då får jag i alla fall i mig mat då.
Jag har sagt till personal att jag tror att jag behöver vidare vård, både de och min mamma tycker det låter som en bra ide.
Blir så arg när de säger att "jag inte vill bli frisk". Då hade jag för sjutton inte varit kvar! Då hade jag inte erkänt att min tanke är EXAKT densamme som innan.
Jag vill inte ha tanken att jag är fet, jag vill inte se att jag är fet, jag vill inte ständigt tänka på att gå ner i vikt, jag vill inte matvägra.
Men ngt gör att det är just det jag kommer göra!
Jag vet inte hur jag ska göra?! Och jag skriker efter hjälp. Men ingen verkar fatta!
Jag behöver hjälp med näst intil allt!
Men jag vet ju att jag inte kan kräva för mkt. Men jag hoppas de kan komma i alla fall en-två ggr i veckan och sitta med mig. Då får jag i alla fall i mig mat då.
Jag har sagt till personal att jag tror att jag behöver vidare vård, både de och min mamma tycker det låter som en bra ide.
Blir så arg när de säger att "jag inte vill bli frisk". Då hade jag för sjutton inte varit kvar! Då hade jag inte erkänt att min tanke är EXAKT densamme som innan.
Jag vill inte ha tanken att jag är fet, jag vill inte se att jag är fet, jag vill inte ständigt tänka på att gå ner i vikt, jag vill inte matvägra.
Men ngt gör att det är just det jag kommer göra!
Jag vet inte hur jag ska göra?! Och jag skriker efter hjälp. Men ingen verkar fatta!
