Jag gör så gott jag kan
Varit hemma nu i tre dagar. Jag gör så gott jag kan, det gör jag. Även om inte allt går galant, vissa saker finns bara som "omöjliga". Har redan tänkt "kanske vore det bäst att jag åkte till Löwet?" men sen tänker jag att fan, jag måste fixa detta. Det är tufft, men det ska fixas. Vi ska ju till Liseberg den 22e, då vill jag vara med, och orka!
Saknar alla mina kollektiv-boende på kliniken, oerhört. Morgon-pepping, dags-pepping och kvälls-pepping. Och underbart folk omkring sig, ständigt.
Saknar er alla, E, L, J, J, S, J, A, S och F. Läntar oerhört tills vi ses igen! (nu pratar jag återigen som att vi aldrig mer ska ses) va sjutton, det är tre veckor. 22 dagar kvar. (ja, jag har börjat nedräkningen).
Annars, vad har jag gjort sen jag kom hem?
Tja, i fredags när jag for hem kom vi hem SENT. Var på Ullared, Panduro Outlet och Maxi. Hejdå pengar!
Lördagen spenderades först en snabbis på Ginatricot, och sen for vi hem till min bror och hans lilla familj. Träffade min stora pojk på tre år nu! Han fick sina presenter, blev så glad så.
Först var han lite blyg, men inte så konstigt, inte träffat honom på tio (!!) veckor.
Det händer så otroligt mycket. Han pratade låånga meningar, och frågade om allt.
A. "Du är så söt att jag skulle kunna äta upp dig!"
Ja, han vet redan hur han ska charma tjejerna.
Sen ansåg han att jag skulle cykla på hans traktor-trehjuling (E. du har ju redan sett spektaklet), först sparkade jag med fötterna för att komma framåt. Men det tyckte ICKE A. om. "Använd pedalerna" Skrek han.
Ja, det var väll bara att lyda?!
Såg otroligt kul ut fick jag förklarat för mig efteråt. A. tyckte det var jättekul. "Jag ska leka med Emmi"
Igår var jag i alla fall på Ikea ett par timmar, köpte mig ett skrivbord och stol. Kände att jag var tvungen att fylla ut platsen där Leo stod. Känns så otroligt hemskt att se den tomma platsen.
Hade helt glömt av att jag hade henne på mitt skrivbordsunderlägg på datorn här hemma. Kändes så konstigt.
Och jag vet inte hur många gånger jag har gått runt och visslat för mig själv här hemma. Men inget svar.
Saknar henne otroligt!!
Har förövrigt mobil igen! Så nu kan jag nås. Har fortfarande inte vant mig att jag är kontaktbar igen. Tänk vad snabbt man vänjer av sig med sin mobil?! Tre veckor, och jag hade nästan glömt av hur det lät att få sms.
Harre.
Nej, nu blir det dusch. Sen måste jag städa lite här hemma (Klinikenfolket skratta på, ja jag ska städa)
Tjing.
Saknar alla mina kollektiv-boende på kliniken, oerhört. Morgon-pepping, dags-pepping och kvälls-pepping. Och underbart folk omkring sig, ständigt.
Saknar er alla, E, L, J, J, S, J, A, S och F. Läntar oerhört tills vi ses igen! (nu pratar jag återigen som att vi aldrig mer ska ses) va sjutton, det är tre veckor. 22 dagar kvar. (ja, jag har börjat nedräkningen).
Annars, vad har jag gjort sen jag kom hem?
Tja, i fredags när jag for hem kom vi hem SENT. Var på Ullared, Panduro Outlet och Maxi. Hejdå pengar!
Lördagen spenderades först en snabbis på Ginatricot, och sen for vi hem till min bror och hans lilla familj. Träffade min stora pojk på tre år nu! Han fick sina presenter, blev så glad så.
Först var han lite blyg, men inte så konstigt, inte träffat honom på tio (!!) veckor.
Det händer så otroligt mycket. Han pratade låånga meningar, och frågade om allt.
A. "Du är så söt att jag skulle kunna äta upp dig!"
Ja, han vet redan hur han ska charma tjejerna.
Sen ansåg han att jag skulle cykla på hans traktor-trehjuling (E. du har ju redan sett spektaklet), först sparkade jag med fötterna för att komma framåt. Men det tyckte ICKE A. om. "Använd pedalerna" Skrek han.
Ja, det var väll bara att lyda?!
Såg otroligt kul ut fick jag förklarat för mig efteråt. A. tyckte det var jättekul. "Jag ska leka med Emmi"
Igår var jag i alla fall på Ikea ett par timmar, köpte mig ett skrivbord och stol. Kände att jag var tvungen att fylla ut platsen där Leo stod. Känns så otroligt hemskt att se den tomma platsen.
Hade helt glömt av att jag hade henne på mitt skrivbordsunderlägg på datorn här hemma. Kändes så konstigt.
Och jag vet inte hur många gånger jag har gått runt och visslat för mig själv här hemma. Men inget svar.
Saknar henne otroligt!!
Har förövrigt mobil igen! Så nu kan jag nås. Har fortfarande inte vant mig att jag är kontaktbar igen. Tänk vad snabbt man vänjer av sig med sin mobil?! Tre veckor, och jag hade nästan glömt av hur det lät att få sms.
Harre.
Nej, nu blir det dusch. Sen måste jag städa lite här hemma (Klinikenfolket skratta på, ja jag ska städa)
Tjing.
