När man närmar sig sitt mål.
Det är när man närmar sig sitt mål som all detta slit verkligen betalar sig! För två år sedan hade jag inte ens kunnat drömma om att jag faktiskt skulle sitta här idag, en vecka ifrån skolstart, och bara fyra dagar ifrån flytta hemifrån!
Jag trodde ärligt inte att jag skulle leva idag.
För 1,5 år sedan sa jag till min mor "Antingen får jag hjälp nu, eller så dör jag". Min tanke då var att jag kommer att dö, jag trodde inte att jag skulle klara detta.
Jag sitter här idag, med många kilo fler, men jag mår så oerhört mycket bättre. Det är så oerhört mycket mer värt det!
Folk i min omgivning ser mig som attraktiv idag, för 1,5 år sedan ville de inte ens titta på mig. Min bror sa häromdagen att jag såg ut som jag var 10 år gammal när jag var sjuk.
Hur kul är det att se ut som 10 år, när man egentligen är snart 23? Det fick mig verkligen att tänka, jag vill inte dit igen. Jag vill ha kul. Leva livet nu!
Personer i min ålder har skoj nu, de pluggar, de tenta-festar, de festar inför en tenta, efter en tenta. De lever livet, de flyttar hemifrån, skaffar partner och skaffar sig ett liv.
När man jämför det med ett liv på sjukhus och behandlingshem, så vet jag exakt vad som väger tyngst. Vad som är mest värt.
Jag, liksom Du har smakat på livet som sjuk. Vi vet båda innerst inne att det inte är ett liv man vill leva. Det är inte ens ett liv man önskar sin värsta fiende.
Att kämpa och slita som ett djur, det är oerhört tufft, du faller ett flertal gånger, du ramlar och skrubbar dina knän. Men för varje fall, och för varje gång du reser dig upp igen, så blir Du starkare. Du vinner över det onda som finns i huvudet.
För det finns bara i huvudet, det är en illusion i huvudet. Det är inte sanning som illusionen försöker förmedla.
Varje dag är en kamp till en början, man får ta timme per timme och arbeta sig fram. Det får ta den tid det tar, bara Du blir frisk.
Jag liksom många andra, som varit på botten och kommit upp till det "normala". Kan nog skriva under rakt av här och nu, hur oerhört mycket det är värt allt slit för att komma hit.
Och när man har ett mål framför sig, och verkligen ser hur man närmar sig det. Till en början gör man inte det, men det kommer, tillslut börjar du se hur du närmar dig ditt mål.
Man blir så oerhört peppad. Man får en bra peppning. Minns ni "första kyssen" av sjukdomen, den kick det gav? Den kicken får jag nu, när jag ser hur jag närmar mig mitt mål. Men denna kicken är så, ursäkta, men jävla mycket bättre! Den ger mig något, den ger mig en framtid, ett liv!
Jag kommer snart vara bland de andra i min ålder, dvs. ute på krogen, umgås, fikar, hittar på saker. Och jag vill så oerhört gärna att Ni följer med mig!
