Svar på Frågestunden
Fråga: Hur länge led du av anorexi?
Svar: Jag har haft ätstörningar sedan jag var 12 år gammal. Men anorexin startade när jag var 18, så fem år.
Fråga: Hur och vart vände du dig till när du ville ha hjälp mot ätstörningarna?
Svar: Det var först vänner som reagerade, och pratade med min familj. De visste inte så mycket då. Men fick reda på vart de skulle vända sig, och det var öppenvården och sjukhuset.
Fråga: Blev du tvingad eller valde du det själv?
Svar: Jag ansåg inte mig själv sjuk. Och i denna vevan skulle jag åka till Jönköping för att studera. Min bror sa då till mig "Jag kan följa med dig till Jönköping och leta lägenhet och titta runt i stan. Men då vill jag att du gör en sak, och det är att följa med mig till Ätstörningsenheten och träffar en sjuksköterska där."
Jag ville egentligen inte, men jag valde att följa med. Eftersom jag tänkte att de skulle se hur överviktig jag var, och inte behöva gå dit mer.
Fråga: Vad har varit svårast i kampen att bli frisk?
Du är verkligen stark och jag gillar din blogg :) <3
Svar: Tack så jättemycket! Blir så glad av sådana kommentarer. Tack!
Att släppa kontrollen, och låta någon annan bestämma. Sedan har det varit en stor kamp att behöva gå upp alla kilon. Idag vet jag att det är värt det. Det visste jag inte då, för då visste jag inte vad som komma skulle. Jag trodde inte jag skulle leva om jag gick upp till normalvikt.
Fråga: Hur lång är utbildningen du går? Är den CSN-berättigad? Tar du lån nu? Hur många är ni i klassen?
Svar: Den är fem månader i skolbänken, sedan går jag ut som Trainee i 2,5 år. Den är inte CSN-berättigad, utan man får stå för kostnaden själv. Jag har fått ett lån till min utbildning.
Just nu är vi 25, vi var 26, men en valde att lämna.
Fråga: Hur funkar maten nu? Du verkar träffa mycket folk o vänner inverkar det på maten? Hoppar du över den då?
Svar: Jag träffar oerhört mycket folk varenda dag, ständigt. Är full rulle hela tiden. Men det inverkar inte negativt på maten, utan snarare tvärtom. Jag får anledning till att äta, och det känns bra. Plus att jag ser hur alla andra äter i klassen, vilket faktiskt gör det lättare.
Fråga: När jag gick i skolan var det lätt att få hungern, det sög verkligen energi. Har du känt någon hunger eller är det avstängt?
Svar: Jag har ännu inte fått hungern tillbaka, det är tråkigt. Men jag väntar tålmodigt på att den skall komma.
Fråga: Äter du efter ett matschema eller mer på känn? Hur ser en matdag ut?
Svar: Jag får skifta lite på tiderna eftersom att jag går i skolan. Men jag får in alla mål, så som frukost, lunch, fika, middag och kvällsmat.
Fråga: Hur känns det att ha börjat skolan igen? Hur är det med koncentrationen?
Svar: Det känns underbart! Det är bra med koncentrationen, kanske för att jag är så intresserad utav det vi gör. Det gör det nog lite lättare faktiskt. Men det är verkligen underbart att få ha nått fram till mitt mål.
Fråga: Har du berättat om din sjukdom i skolan?
Svar: För några har jag berättat, men inte alla. Men jag är vän med de flesta på Facebook, och om de har sett mina bilder, så vet de nog utan att fråga tror jag.
Fråga: Har ni haft någon tenta ännu eller gör ni mer praktiska prov?
Svar: Vi har lite småprov då och då faktiskt, vi har redan haft två. Sedan blir det mer större prov, och även praktiska prov. Sista tiden i skolan kommer vi få avlägga ett stort praktiskt prov för att visa vad vi kan.
Fråga: Har ni kundmottagning i skolan?
Svar: Ja, det har vi. Den 18e Oktober börjar vi ta emot kunder.
Fråga: Ska ni ut på praktik snart?
Svar: I januari.
Fråga: Vad är dina svårigheter med maten idag?
Svar: Att tillåta mig det där lilla extra. Det kan jag tycka är svårt fortfarande. T ex att lägga på mer mat, om maten var god. Det tycker jag är oerhört svårt.
Fråga: Väger du dig regelbundet?
Svar: Nej, inte nu. Jag har ingen våg hos mig. Jag tycker det är skönt på ett sätt, jag kan bli så låst annars. Nu känns det lättare med maten, när jag vet att jag inte måste stå på vågen.
Fråga: Saknar du din gamla hemstad eller trivs du där du bor nu? Kände du till staden innan?
Svar: Nej, faktiskt inte. Jag trivs här i Trollhättan väldigt bra. Jag hade bara lite småkunskaper om staden innan, hade varit här kanske tre gånger.
Fråga: Hur länge har du varit sjuk och hur gör du för att komma ur det nu? :)
Svar: Ätstörd sedan jag var 12 år gammal, och anorektisk sedan jag var 18. Jag kämpar med småsaker varje dag, just nu är det att inte gå med de andra och träna. Mina vänner här går nämligen på gym numer, och jag kämpar för att inte gå med. Det är tufft, men det går.
Fråga: Vad gör dig glad?
Svar: Sociala människor, roliga människor. Min kamera gör mig oerhört glad de gånger jag går ut och fotar, mina vänner gör mig oerhört glad. Bröder, mor, svägerska och brorson självklart också.
Fråga: Finns det något du saknar med ditt liv just nu?
Svar: Jag skulle vilja slå mig lite till ro, hitta en pojkvän. Det är nog det jag saknar faktiskt.
Fråga: Är det lätt att påverkas av dina klasskompisar om det bantar eller inte äter osv?
Svar: Det är oerhört lätt, men jag kan stå emot det. Jag pratar mycket med dem om just bantning, om vad som sker i kroppen. För några tror att svält är det snabbaste sättet att gå ner i vikt. Och ja, det är det. Men! Så fort de börjar äta igen, så kommer de kilorna komma tillbaka. Och jag pratar oerhört mycket med dem, om hur de skall äta och leva för att må bra i kroppen, och låta kroppen bestämma vilken vikt den skall ha.
Fråga: Har det blivit lättare eller svårare med maten sedan du började skolan?
Svar: Det har blivit lättare faktiskt, känns oerhört bra.
Fråga: Hur är det med piercingen? Har det börjat läkt osv?
Svar: Ja, den är helt läkt nu faktiskt. Så jag inväntar mina nya stavar, så att jag kan byta. Den är så oerhört stor nu.
Fråga: Ska du rösta på söndag? Är du intresserad av politik?
Svar: Jag har förtidsröstat igår, så det är redan klart. Jag är inte jätteintresserad, men tycker det är viktigt att utnyttja vår rösträtt. Det finns så många i världen som inte får lov att bestämma, så jag tycker verkligen vi skall ta vara på vår chans.
Sedan tycker jag inte att man har rätt att klaga på politiken om man själv inte röstat. Så nu när jag röstat, och "fel" parti blir valt, så har jag rätt att klaga, haha. Lite löjligt men i alla fall.
Fråga: Har du överätit någon gång?
Svar: Nej, det har jag aldrig gjort. Mitt problem har varit åt andra hållet.
Fråga: Har du fått tillbaka mättnadskänslorna?
Svar: Jag känner varken hunger eller mättnad.
Fråga: Vilken är din favoriträtt?
Svar: Thaigryta med tzay, det är väldigt gott! Och couscous till och en god sallad.
Fråga: Har du någon pojkvän?
Svar: Nej, tyvärr inte.
Fråga: Vad har du för drömmar?
Svar: Bli färdig frisör, och sedan kanske åka till London och arbeta ett tag.
Fråga: Åker du aldrig hem och hälsar på?
Svar: Sällan, det är mycket att göra i skolan. Så man orkar aldrig åka hem, i tanke på att man ändå måste plugga. Dock skall jag hem en sväng morgon då jag skall på Mia Skäringer imorgon. Så då åker jag hem till mor direkt efter, och är där en stund, sedan kör hon hem mig, snälla hon.
Fråga: Vad tycker du om att bo själv? Hur fungerar det? Vad är svårt?
Svar: Jag trivs jättebra att bo själv, det är det som stärkt mig mest tror jag. Maten fungerar bra. Det som är svårt är alla tankarna, eftersom jag har en del självdestruktiva tankar, så är det de jag tampas med varje dag.
Jag bor på femte våningen, och så fort tankarna kommer så är det väldigt frestande att t ex hoppa ut. Men, jag kämpar med det. Och jag umgås med folk runtomkring mig, så det går bra.
Fråga: Vad har du för hjälp av sjukvården idag?
Svar: Jag har fortfarande öppenvården, men jag har väldigt svårt att få ihop tider så att jag kan åka dit. Så vi kommer nog göra ett avslut där snart.
Jag kommer att ta kontakt med psykolog igen så fort jag vet vart jag skall bo sedan.
