För att klara ett pussel måste du ha alla delar.

Men nu är jag tillbaka.

 

Jag har inte skrivit i min blogg för jag valde att läka, att skapa mig ett nytt liv. Mitt gamla lämnade jag bakom mig. Berättade aldrig om hur jag valde bort 99% av min umgängeskrets för er, men det gjorde jag. Efter alla svek.

Ni vet om flytten till Trollhättan, där jag läste till frisör. Min dröm.

Den besannades, och idag är jag färdig frisör på en av de största salongerna i min stad. Folk vet vem jag är...men jag är inte längre "hon med anorexin" jag är frisör, en person med känslor, ett värde i andras ögon.

Så kändes det inte innan.

 

Jag har avslutat min kontakt på ätstörningskliniken sedan länge, och jag bad dem remittera mig till en psykolog. Kvinnan jag fick är en av de bästa jag träffat. Hon tar på mina känsliga punkter i huvudet, och förvandlar dem till ord jag inte själv kan få ur mig.

Så mycket har kommit upp, som faktiskt är orsaken till att jag blev sjuk...orsaker till varför jag inte blir frisk.

Jag har fått diagnoser, till varför jag är som jag är och varför jag reagerar så som jag gör.

Att säga att jag är frisk är ett stort ord, för det är jag inte. Min anorexi är inte avskriven från mina journaler. Den står kvar.
Men inte i samma svåra utsträckning.

Jag berättade aldrig allt för er, om hur illa det var. Jag lät det vara utanför, tills den dagen kom då jag kan säga, "att nu kan jag göra vad jag vill, och inte vad anorexin vill".

Det kan jag idag, Jag bestämmer.

Även om jag faller ibland, så tar jag mig upp fort.

Jag har hållt min normalvikt sedan November 2011. För jag rasade när jag kom hem från Capio, det hade sina orsaker...men jag tog tag i dem, när mitt psyke var starkt nog att klara det.

 

Sommaren 2011 träffade jag min nuvarande fästman. S.

Vi har varit ett par enda sedan den dagen vi sågs, det tog en vecka efter vårt första möte tills vi kallade oss ett par.

Idag letar vi boende ihop, men eftersom vi arbetar på olika orter så letar vi i Göteborg...vilket inte är det lättaste. Men någon gång är det vår tur.

2012 kom min katt in i mitt liv, Leija. Hon är helt underbar.

 

Jag har träffat så mycket nya människor som numer står mig nära.

Finns så mycket jag vill berätta vad som skett, och vad som sker nu. Men detta är lite av en nystart för min blogg. Jag vill skriva om dagen och mina tankar.

Mina up's and down's kommer vara med. Men en sak är säker, jag ska aldrig mer svälta mig själv.